sandrao

Idag när jag kom hem låg det på dörrmattan - brevet från krille! Det är nog över tre veckor sedan han postade det från thailand(då han låg på sjukhus) Jag hade faktiskt nästan gett upp hoppet om att det skulle komma fram så jag blev extra glad. Givetvis kunde jag inte hålla tillbaka tårarna när jag läste brevet(har läst det åtminstone 5 ggr om & får tårar i ögonen varje gång) Tack Krille för brevet & de fina orden!
Idag har det iallafall gått 20,09% så det känns skönt att tiden går framåt. Jag tar en dag i taget, sakta men säkert.

I miss you every minute, every hour, every day